Klockan efter midnatt och det är alla helgons afton. Vad vid min morfars grav tidigare ikväll och tände ett ljus. Jag hann aldrig träffa honom då han avled året innan jag kom till världen. Synd. Jag hade velat känna honom. Han var vad jag hört en mycket speciell människa. En sådan man lyssnade till och på, kunde berätta historier i timmar och var lika älskad som avskydd, stolt och envis. Fruktansvärt envis. Det är jag med.

Jag har alltid tyckt om att lyssna till äldre människors livsöden, fascinerats och beundrat.
Någon mer att beundra är min fina mormor vilken drog med mig ut på en promanad i det fina höstvädret i eftermiddags. Jag går inte alltför fort i nuläget då jag är ganska stor, men hon hade tid och tålamod. Bjöd även på kaffe och överraskning. (Bilden nedan)

Tack! 
Kläder till bebis.
Stickade av kärlek.