De allra blåaste ögon jag vet ger mig sin allra näpnaste blick, ler precis sådär kärleksfullt som bara han kan. Min lille prins Bus, min allra största kärlek.

Snart tre månader efter att min skatt kom till världen börjar vi sakteliga återvända till verkligheten. Månaderna har varit tuffa, sådär som det många gånger kan vara. Men mitt i all gråt och tandagnisslan har en kärlek större än någonting jag någonsin kännt växt sig fram, starkare för varje dag. Min finaste.

Hemkomna igen från barnkliniken, nu med bekräftan på mina frågor är vi gladare än någonsin. Och jag har lärt mig att lyssna till min magkänsla, en modersinstink ska inte underskattas.

Även hon skuttar omkring som aldrig förr. Lika liten som stor, syster huligan. Känner av lättnaden och kärleken. Idag har vi skuttat omkring på bokrean och köpt många älskvärda böcker. Så svårt att välja bara, tycker vi båda. Vill ha allt, som jag en gång i tiden och så som lille Bus förmodligen också kommer vilja.

En sak i taget bara och kämpa på.  Vår tid är nu!