15 dagar kvar och slemproppen gick imorse. Huvudet är fixerat och ligger långt ner. Det är en start, kan dock dröja ett par veckor till. Kaoset i  mitt huvud har lagt sig och jag känner mig ovanligt lugn och fokuserad. Liksom redo. När BB-väskan är färdigpackad får det gärna sätta igång. Som vi väntar på Dig.

Lyssnar till raderna "Jag får liksom ingen ordning på mitt liv..." (Winnerbäck) och går planlöst omkring i mitt hem och pillar på detaljer. Försöker på så sätt att få någon ordning, koll på läget. Sätter mig och skriver listor. Jag gillar listor, har en mängd olika vilka stadigt förökar sig. Det är ett skönt sätt att rensa i hjärnkontoret.

Helgen har gått fort, tiden går fort fast ändå otroligt långsamt.
Snart stundar den förmodligen största förändringen i mitt liv. Det faktum gör mig både rastlös och förväntansfull. Jag tycker inte om förändringar eller jo, det gör jag, när det är över. Det är själva förändringsperioden som lätt gör mig stressad och smått kaotisk. Dock både utsätter jag mig för och tar mig igenom det ständigt. Min vilja är stark och den stundande förändringen vill jag genomgå mer än någonting annat. Kärlek till mitt lilla liv.

Saknar i skrivandets stund min egen mamma som befinner sig på solsemester i Spanien. Hon besitter det bästa stöd och den största kärleken.
 

(Blir aningen djupa & känslosamma inlägg p.g.a styrande hormoner, vilket ni får stå ut med ett tag till.)