Efter att ha stått med vad som känns som en evighet att skala och hacka grönsaker, små bitar med omsorg för godaste grönsakssoppa, kommer stora fröken hem och har redan ätit hos sin kompis. Jaha. Jag tittar på henne och ler, hon ler också. Glad över att få bänka sig framför bolibompa istället för soppa.

Matteläxa går som på räls men att välja kvällens bok tar desto längre tid. Måste välja med omsorg, eller finns det helt enkelt för många böcker att välja mellan?

Böcker är bra, mysiga sagostunder av kärlek. Att ta sig tid, att bara få vara. Mer böcker åt folket!

Ronja Rövardotter. ( Astrid Lindgrens Värld )

Dagen idag har varit en bra dag. Första halvan spenderades med min kära mormor och hennes systrar, där det dracks kaffe, spelades yatzy och skvallrades. Andra halvan spenderades hemma hos min jättesolbrända mor, (hemkommen från spanien i eftermiddags), där det dracks lite mer kaffe och samtalades om resan och veckan som varit. Fick också ett sött armband.

Känns tryggt nu när hon är hemkommen. Nu kan förlossningsarbetet sätta igång.

Stora fröken kom hem idag och frågade nästan gensat när bebisen tänkte komma? Det skulle jag också gärna vilja veta..

Stora lilla fröken som ska bli storasyster. Stora lilla fröken som blir bjuden på halloweenparty av söta pojken. Stora lilla fröken som inte kan sova utan sin Kallenalledocka.

Nu säger sambon Godnatt, så även jag.

15 dagar kvar och slemproppen gick imorse. Huvudet är fixerat och ligger långt ner. Det är en start, kan dock dröja ett par veckor till. Kaoset i  mitt huvud har lagt sig och jag känner mig ovanligt lugn och fokuserad. Liksom redo. När BB-väskan är färdigpackad får det gärna sätta igång. Som vi väntar på Dig.

Lyssnar till raderna "Jag får liksom ingen ordning på mitt liv..." (Winnerbäck) och går planlöst omkring i mitt hem och pillar på detaljer. Försöker på så sätt att få någon ordning, koll på läget. Sätter mig och skriver listor. Jag gillar listor, har en mängd olika vilka stadigt förökar sig. Det är ett skönt sätt att rensa i hjärnkontoret.

Helgen har gått fort, tiden går fort fast ändå otroligt långsamt.
Snart stundar den förmodligen största förändringen i mitt liv. Det faktum gör mig både rastlös och förväntansfull. Jag tycker inte om förändringar eller jo, det gör jag, när det är över. Det är själva förändringsperioden som lätt gör mig stressad och smått kaotisk. Dock både utsätter jag mig för och tar mig igenom det ständigt. Min vilja är stark och den stundande förändringen vill jag genomgå mer än någonting annat. Kärlek till mitt lilla liv.

Saknar i skrivandets stund min egen mamma som befinner sig på solsemester i Spanien. Hon besitter det bästa stöd och den största kärleken.
 

(Blir aningen djupa & känslosamma inlägg p.g.a styrande hormoner, vilket ni får stå ut med ett tag till.)

Klockan efter midnatt och det är alla helgons afton. Vad vid min morfars grav tidigare ikväll och tände ett ljus. Jag hann aldrig träffa honom då han avled året innan jag kom till världen. Synd. Jag hade velat känna honom. Han var vad jag hört en mycket speciell människa. En sådan man lyssnade till och på, kunde berätta historier i timmar och var lika älskad som avskydd, stolt och envis. Fruktansvärt envis. Det är jag med.

Jag har alltid tyckt om att lyssna till äldre människors livsöden, fascinerats och beundrat.
Någon mer att beundra är min fina mormor vilken drog med mig ut på en promanad i det fina höstvädret i eftermiddags. Jag går inte alltför fort i nuläget då jag är ganska stor, men hon hade tid och tålamod. Bjöd även på kaffe och överraskning. (Bilden nedan)

Tack! 
Kläder till bebis.
Stickade av kärlek.

Sambon steker färska champinjoner och gör iordning en flaska bubbelvatten. Lyx.

Underbara känsla att ha just han som ser till att jag mår bra nu när vi är i sluttampen. Han som ska bli far till mitt barn. Vårt barn.

Det känns att det börjar närma sig nu, mycket sammandragningar och förvärkar. Men det är som det ska va, har jag hört. Försöker att inte ta in för mycket information från alla håll, det kan lätt bli fel. Jag väljer att tro att allt är som det ska va, känns bra så.

Nu väntar kvällens middag som min kärlek slitit med.

20 dagar kvar. Mitt liv består av att räkna ner dagar. Borde fylla mina dagar istället för att vänta. Jag har saker att göra, massor faktiskt. Massor jag borde göra. Finns så många måsten och borden, för många. Men jag har kommit in i en fas där alla måsten och borden inte är att prioritera.

Nöjer mig därför med sång ifrån ett ordgeni och utsikten genom mitt fönster. Kaffe. Samtal med syster. Lugnet.

Snart är Du här med menigen. Meningen med allt.